Tv-reklam
Sitter här och tittar lite på min 50" platt-tv såhär på kvällskvisten, det är ju onsdag i morgon vilket innebär sovmorgon. Alla onsdagar innebär visserligen sovmorgon, fruktansvärt skönt må jag säga. Hur som helst, när det var reklam märkte jag en sak som gjorde mig väldigt upprörd!
Ni har väl alla sett gilettereklamerna när bland andra Tiger Woods rakar sig. Det är så bra, och blir så lent med de nya rakhyvlarna med extra rakblad till både det ena och det andra, men det är väl inte så djävla konstigt. Människorna har ju inget skägg när de rakar sig. Klart som fan att det blir lent då efter ett drag. De har säkert fått sig en ordentlig ansiktsvaxning innan inspelningen. Djävla humbug.
Övervikt
Det har varit mycket tjat om fetma och övervikt under hela 2000-talet tycker jag och visst, det finns kanske mycket att diskutera om ämnet. Men man behöver inte krångla till det så förbannat mycket. Anledningen till att folk äter sig feta är nämligen mycket enkel. Det stavas fettlycka.
Vad är nu fettlycka då? Ni vet när man har smällt i sig en stor Big Mac med plusmeny på McDonalds, då känner man sig fruktansvärt nöjd med tillvaron, om man nu inte har bulimi men då stoppar man väl bara ett par fingrar i halsen. Det är i alla fall den lyckan man känner efter en fet hamburgare som är fettlycka.
Och folk i västvärlden är ju, som bekant, oehört missnöjda med sina liv, rent av olyckliga. Anledningen till det är väl inte alldeles för svår att räkna ut. Villa, vovve, volvo kan det bli mer hemskt? Att sitta där med ett hus i Svedala som är belånat, barn på dagis och ett taskigt 9 till 5 jobb kan ju ta knäcken på vem som helst. Inte konstigt att människor söker lyckan på annat håll då. Det enklaste och mest lagliga sättet stavas McDonalds.
Absolut inget ont om McDonalds (eller Svedala). Jag äter ofta där, behöver också min dos av fettlycka. Kanske inte på samma nivå som de människorna som jobbar ihjäl sig, men ni förstår... Fritid är inte alltid en dans på rosor. Oftast, men inte alltid.
Mona Sahlin
I en artikel i Dagens Nyheter idag listar de en massa anledningar till att Mona Sahlin tappar anhängare. Kanske inte speciellt svårt att förstå att hon gör det visserligen, människan kommer ju köra mitt älskade hemland i botten. De skriver bland annat följande;
"I fredags publicerade DN en opinionsmätning där stödet för S rasat till 33,5 procent. Socialdemokraterna har sedan den allmänna rösträtten infördes 1921 aldrig någonsin haft så lågt stöd i opposition.".
Bara det borde räcka till att begära hennes avgång, men Sverige består ju som bekant av en hel del trångsynta människor. Hur som helst, så tänkte jag berätta den nakna sanningen om varför Mona tappar anhängare och varför hon aldrig borde få jobba som politiker i Sverige, eller i något annat land heller för den delen, någonsin igen. Det tänkte jag göra genom följande Youtube-länk,
http://www.youtube.com/watch?v=YolWuQJX-rY
Mycket nöje.
Amsterdam
Ledsen för inaktiviteten, lever ett oehört stressigt liv så ibland kan jag ha lite svårt att hinna med att blogga också. Nåväl....
Varför, oh varför bor jag inte i Amsterdam? Det måste vara ett härligt, liberalt land om man jämför med trötta, konservativa Sverige. När man går på stan i Sverige kan det ju vara trevligt att sätta sig på ett fik och ta en kaffe och en cigarett, eller till och med en öl om det inte är måndag. Eller vad fan, öl kan man dricka på måndagar också, måndag är ju dagen efter helgen och det ska också firas. Men i Amsterdam, eller hela Holland för den delen, där kan man sätta sig och ta en kaffe och en joint när man tar en tur på stan. Hur härligt är inte det.
För att inte tala om afterwork i Holland. Jag är ett stort fan av afterwork, inte för att jag jobbar om dagarna men man kan väl afterworka ändå. Jag tycker det är ett trevligt sätt att starta dagen på. Men tänk er afterwork i Holland, röka på och gå och få en BJ. Maximal avslappning.
Klart man blir bitter av att bo i Sverige. Staten förbjuder ju allt som gör livet värt att leva....
Finanskrisen
Dags att bli lite allvarliga idag. Det är för tusan inte konstigt att finanskrisen har drabbat Sverige så hårt. Speciellt inte när halva Sveriges regering knappt gått ut grundskolan, och då är det ändå moderaterna som sitter vid makten. Vågar knappt tänka tanken på vad som skulle hänt om Mona Sahlin satt som statsminister. Då skulle Sverige konkat snabbare än Island, och då är det illa.
En bidragande orsak till finanskrisen måste ju vara allt byggfusk som sker runt om i landet. Vad i helvete tänker byggbolagen med? Alla stora bostadshus och lägenhetsbyggnader har ju ihåliga väggar. Vad är grejen med det egentligen? Här sitter jag en onsdagskväll, knäckt ett par öl och är i full gång att kolla blu-rayfilm och så hör jag min nyinflyttade granne snyta sig riktigt ordentligt, så lyhört är det och då bor jag ändå i ett betonghus. Direkt så försvinner den sköna salongsberusningen jag byggt upp framför en knivskarp blu-rayfilm under en av mina lediga onsdagskvällar. Nu är jag visserligen ledig varje onsdagskväll, men ändå. Förbannat blir man ju så det stänker om det.
Det sista jag vill göra är ju att sitta och lyssna på min granne som rensar näsan.
Sol? Javisst, men inte fan är det varmt.
Ledsen för att jag inte hunnit uppdatera idag, livet som icke arbetande är väldigt hektiskt. Tyckte ändå att jag steg upp vid en rimlig tid för att vara tisdag (13.30). Förstår inte riktigt hur ni med 40 timmars arbetsveckor hinner med att göra något, inte konstigt att folk super ner sig och begår självmord, det hade nog jag också gjort.
Ni har kanske märkt att jag inte tycker den svenska befolkningen är något vidare smart. Jag menar, om snittet på högskoleprovet är 0,9 i det här landet så vet jag inte riktigt om jag vågar bo kvar här tills dagens ungdomar får makten. Det är ju så man vill börja gråta. Visserligen förstår man ju att något är fel när folk väljer att bosätta sig i ett land där det är mörkt 6 månader om året och varmt i ca 3 veckor, totalt.
Kanske ska berättas att jag bor i södra Sverige, och här har det som bekant varit sol i några veckor. Sol, men inte varmt! Ändå är staden är full av människor som springer runt i shorts och kortärmat som om det vore värsta värmeböljan. Förstår mig inte på det riktigt. Låt gå att det är skönt med lite sol efter en lång vinter, men det är ju fortfarande inte varmt i luften på långa vägar. Nåväl, vill folk frysa lemmarna av sig är det väl upp till dem. Kom bara, för i hela fridens namn, inte och klaga när ni sitter på en kraftig förkylning, och våga absolut inte att sjukskriva er för det. Sådana som ni som kostar svenska staten miljontals kronor på grund av era små vårförkylningar.
Måndag
Idag är det tydligen 10 år sedan massakern vid Columbine High ägde rum. Visst, visst, det är tragiskt och allt det där men ändå slås jagav en tanke att de som utförde massakern är rätt sämst. Inte ens det sista de gör i livet lyckas de genomföra särskilt bra. Klart, vad som är bra i det här fallet är ju väldigt subjektivt, men jag syftar på deras, Eric Harris och Dylan Kleboids, version av ’bra’, vilket såklart är att döda så många som möjligt innan de skjuter sig själva.
Det misslyckad de rätt fatalt med. Jag menar, att gå in på en skola dagtid när det är elever överallt och bara lyckas skjuta ihjäl 13 personer kan de inte vara överdrivet nöjda med. De hade till och med bomber med sig har jag förstått. Enligt en svensk psykologiprofessor känner sig gärningsmännen vid händelser som den vid Columbine High ”misslyckade, avvisade och otillräckliga”, och det är inte så djävla konstigt kanske. De lyckas ju inte med något de gör. Då är vi genast tillbaka på det jag tog upp i förra inlägget. Ungdomar; sänk era framtidsdrömmar, sänk ribban lite och slipp känna er misslyckade!
Nåväl, sådana händelser är något jag tar avstånd från helt. Det genomförs som sagt bara av idioter.
Amputerade och deras framtidsdrömmar
Vad är det med amputerade människor och deras framtidsdrömmar? Då tänker jag speciellt på unga människor, som fått någonkroppsdel amputerad i tidig ålder. Det finns säkert en miljon olika saker unga människor drömmer om att bli när de växer upp. Allt från fotbollsproffs till astronaut. Men likväl vill de som saknar kroppsdelar bli något utöver det vanliga. Något som helt går emot deras fysiska förmåga. Man börjar ju undra, saknar de helt självinsikt eller är de bara dumma i huvudet?
Tänker framförallt på ett fall jag läste om på Aftonbladet.se. En ung flicka vars båda ben klipptes av i tidig ålder. Nu, några år äldre, drömmer hon om att bli gymnast. Gymnast av alla jävla sporter/framtidsdrömmar. Vid 10 års ålder borde man väl ändå kunna tänka lite realistiskt? Eller är det kanske bara jag som har låga tankar om barn. Hur som helst borde ungens föräldrar i alla fall ha berättat för henne att gymnast kanske inte är det mest intelligenta valet när man saknar riktiga ben. Vad är det för fel på pistolskytte? En sport hon säkert klarar av i hennes tillstånd.
Tacka vet jag riktiga jobb, varför drömmer aldrig unga om att bli sekreterare eller något annat? Det hade säkerligen minskat deras konsumtion av alkohol och narkotikaklassade preparat. Det är allmänt känt att den största anledningen till att alla super ner sig nuförtiden är för att de är missnöjda med sina tragiska liv. Dröm om något realistiskt och slipp bli missnöjd och nerknarkad. Nåväl, ungdomars tragiska supande är ett helt annat ämne, som jag kommer återkomma till.
Nu tänker någon säkert att det är fint med drömmar osv, osv.. Visst säger jag, dröm på och bli djävligt missnöjd när du står där, 40 år gammal med ölkagge och inte flyttat från gamla kära Svedala. Inget ont om Svedala.
Välkommen till min nya blogg!
