Amputerade och deras framtidsdrömmar
Vad är det med amputerade människor och deras framtidsdrömmar? Då tänker jag speciellt på unga människor, som fått någonkroppsdel amputerad i tidig ålder. Det finns säkert en miljon olika saker unga människor drömmer om att bli när de växer upp. Allt från fotbollsproffs till astronaut. Men likväl vill de som saknar kroppsdelar bli något utöver det vanliga. Något som helt går emot deras fysiska förmåga. Man börjar ju undra, saknar de helt självinsikt eller är de bara dumma i huvudet?
Tänker framförallt på ett fall jag läste om på Aftonbladet.se. En ung flicka vars båda ben klipptes av i tidig ålder. Nu, några år äldre, drömmer hon om att bli gymnast. Gymnast av alla jävla sporter/framtidsdrömmar. Vid 10 års ålder borde man väl ändå kunna tänka lite realistiskt? Eller är det kanske bara jag som har låga tankar om barn. Hur som helst borde ungens föräldrar i alla fall ha berättat för henne att gymnast kanske inte är det mest intelligenta valet när man saknar riktiga ben. Vad är det för fel på pistolskytte? En sport hon säkert klarar av i hennes tillstånd.
Tacka vet jag riktiga jobb, varför drömmer aldrig unga om att bli sekreterare eller något annat? Det hade säkerligen minskat deras konsumtion av alkohol och narkotikaklassade preparat. Det är allmänt känt att den största anledningen till att alla super ner sig nuförtiden är för att de är missnöjda med sina tragiska liv. Dröm om något realistiskt och slipp bli missnöjd och nerknarkad. Nåväl, ungdomars tragiska supande är ett helt annat ämne, som jag kommer återkomma till.
Nu tänker någon säkert att det är fint med drömmar osv, osv.. Visst säger jag, dröm på och bli djävligt missnöjd när du står där, 40 år gammal med ölkagge och inte flyttat från gamla kära Svedala. Inget ont om Svedala.
